I traditionell thaiboxning är utövarna tiilåtna att använda slag, sparkar, knän och armbågar. Även sk armkast är tillåtna (dock ej såkallade höftkast dvs "judokast"). I Thailand består en match av fem ronder som är tre minuter vardera. I många andra länder är matcherna kortare och man har inom vissa förbund även förbjudit armbågsslag och knäattacker mot huvudet, eftersom dessa tekniker anses medföra en stärre skaderisk.
Kampen sker i en boxningsring med en huvuddomare som kontrollerar själva fighten, samt två domare utanför ringen. Normalt har varje boxare två sekonder i sin ringhörna som coachar och ombesörjer boxaren i pauserna. I thaiboxning tillämpas viktklasser precis som i traditionell boxning och kickboxning. Man kan vinna en match antingen på poäng, TKO (teknisk knockout) eller knockout.
I den populära tävlingsformen K-1 är många av deltagarna skolade i just thaiboxning. Även i MMA (Mixed Martial Arts) och deras organisationer som UFC (Ultimate Fighting Championship), Bellator MMA etc är många av utövarna framstående thaiboxare.
Thaiboxarens utrustning
I Thailand är de professionella boxarna utrustade med thaiboxningsshorts, handskar, suspensoar och i vissa fall även fotlindor och tandskydd. I amatörthaiboxning blir utövarna ofta även utrustade med huvudskydd och en form av kampväst som är vanlig i den koreanska kampsporten taekwondo. Detta är givetvis för att minimera skaderisken.
Innan matchen bär boxarna varsin mong kon runt pannan. Boxaren tilldelas detta huvudband av sin tränare. Respektive sekond tar av denna innan den första ronden. Denna ritual anses som viktig i Thailand.
Kort historik
Thaiboxning har sina anor i de gamla siamesiska stridskonsterna Krabi Krabong och Muay Boran som ursprungligen båda är militära arter.
Tidig Muay Thai fungerade inledande som underhållning för kungligheter och en thailändsk krigsfånge vid namn Nai Khanomtom lyckades enligt legenden besegra tio stycken burmesiska boxare år 1774. Han blev en av förgrundsgestalterna för arten Muay Thai och är fortfarande en aktad legend i Thailand.
Traditioner och ritualer
Innan matchen utför boxarna en ritual som kallas Wai Kru som är respektfull gentemot tränaren (kallad ajarn eller kru på thailändska) och sporten. Dessutom utförs en "dans" som kallas ram muay som dels fungerar som uppvärmning och dels som en personlig "ritual" till traditionell thailändsk musik. Nästan alla utövare har en egen unik "dans".
Själva musiken framförs ofta av en liten samling äldre män med traditionella thailändska instrument. Dessa fortsätter även spela under själva matchen och takten på musiken ökar normalt när boxningen blir intensiv.
Legender inom sporten
Varje decennium brukar en eller ett par särskilt skickliga utövare erhålla legendstatus inom Muay Thai. Dessa boxare är flerfaldiga världsmästare och att betrakta som levande legender i Thailand och i thaiboxningsvärlden:
- Dieselnoi Chor Thanasukarn - Thailand, född 1961
- Samart Payakaroon - Thailand, född 1962
- Ramon Dekkers - Holland, född 1969
- Danny Bill - Frankrike, född 1973
- Buakaw Por. Pramuk - Thailand, född 1982
- Kaoklai Kaennorsing - Thailand, född 1983
Träning på campen
I Thailand sker thaiboxningsträningen på en sk camp eller gym. Det är en skola där eleverna är instruerade av en eller flera lärare, som själva ofta är före detta framgångsrika thaiboxare. Många thailändare börjar med träningen redan som småbarn och karriären kan sluta så tidigt som i 25-30 årsåldern. Vissa boxare fortsätter dock att boxas upp i 35-40 årsåldern, men det är ovanligt i proffssammanhang i Thailand.
Ofta inleds träningspasset med några kilometer löpning och därefter följer mitts eller padträning där eleverna sparkar, slår, knäar och armbågar mot tränarens tjocka läderbeklädda mittsar. Detta kan sedan följas av sk nackbrottning, sparring och ibland lite styrketräning.
Oftast tränar en thaiboxare två pass per dag; ett på morgonen och ett på eftermiddagen, även om variationer givetvis förekommer. En elitboxare lever mer eller mindre för sin idrott under sina aktiva år. De kan träna fem, sex timmar om dagen.
Stryrka, kondition, snabbhet, koordination, flexibilitet, smidighet och mod är viktiga egenskaper hos en thaiboxare vilket gör sporten väldigt "allround" och lämpar sig för de flesta som eftersträvar en bra fysisk form. Eftersom tävlingsmomentet nästan alltid är frivilligt lämpar sig sporten även för den som bara "vill hålla sig i form".
Många camper i Thailand erbjuder även träning för turister och icke-thailändare. Många av dessa, godkänner numer även kvinnor som elever. Tidigare var det tabu med kvinnliga boxare i Thailand, men sedan ett par decennier har detta fenomen accepterats mer och mer.
Arenor i Bangkok
I Bangkok finns de mest berömda thaiboxnings-arenorna och här ser man generellt även de allra bästa matcherna:
Lumpini Stadium
Belägen på Rama IV Road. Matcherna äger rum på tisdagar och fredagar och arrangemanget börjar klockan 18.30. På lördagarna börjar fighterna redan klockan 17.00.
Ratchadamnoen Stadium
Belägen på Ratchadamnoen Nok Avenue (Inte så långt från Khao San Road och Banglamphu). Matcherna hålls på måndagar, onsdagar, torsdagar och söndagar. Evenemanget börjar klockan 18.30.
Arenor på andra orter
Väldigt många av de större städerna i Thailand hyser små eller medelstora thaiboxningsstadion. På samtliga större turistorter (som Phuket, Koh Samui, Pattaya, Koh Phangan, Krabi, Hua-Hin osv) finns det arenor där matcher och galor visas några kvällar i veckan. Inte sällan är det utlänningar (sk farangboxare) som möter thailändare i huvudmatcherna. Kvaliten på utövarna varierar kraftigt.
Framgångsrika Svenskar
Det finns ett antal svenskar som lyckats väl i sporten. Dessa har alla blivit världsmästare inom organisationen World Muaythai Council (WMC):
- Martin Holm - Världsmästare 1999
- Jörgen Kruth - Världsmästare 2004
- Pernilla Johansson - Världsmästare 2006
- Rickard Nordstrand - Världsmästare 2009