Dvaravati och Mon-perioden
Khmer-perioden
Khmererna började under 700-talet att expandera sitt territorium in i Thailand, Laos, Vietnam och södra Kina, med utgångspunkt från staden Angkor. Tillslut så dominerade de regionen och Lopburi blev khmerernas huvudstad (belägen i nuvarande Thailand). Khmerernas språk, kultur, arkitektur och konst påverkade i hög grad området.
Under 1200-talet försvagades riket pga dålig ekonomi, inbördes konflikter samt sjukdomar som pest och malaria.
Sukhothai-perioden
Fyrtio år senare tog Ramkhamhaeng tronen i besittning och blev kungadömets tredje regent. Han är ansedd som en av de viktigaste personerna i den thailändska historien. Theravada-buddhismen blev statsreligion under hans tid som kung och han anses som det thailändska skriftspråkets grundare. Alfabetet inspirerades av sanskrit, pali och grantha.
Sukhothai riket blomstrade och expanderade sina gränser ända fram till år 1378.
Ayutthaya-perioden
Ett nytt kungadöme, Ayutthaya, grundades i söder år 1350/51 av U Thong eller Kung Ramathibodi, som blev hans namn efter att han besteg tronen. Ayutthaya expanderade och 1378 blev Sukhothai en vasallstat till Ayutthaya. Kungadömet blev mäktigt och rikt och Kung Ramathibodi och hans efterträdare utvidgade dess gränser framgångsrikt. Också Angkor attackerades och runt 1550 hade riket ungefär samma gränser som nuvarande Thailand.
Dock föll Ayutthaya till de starka burmeserna 1568-1569. Thailändarna återtog snabbt makten i och med att Kung Naresuan dödade den burmesiske kronprinsen, med sin lans i en duell på elefantrygg.
Under de efterföljande hundra åren etablerade Ayutthaya diplomatiska kontakter och handelsavtal med flera av sina grannar, samt med de ledande europeiska staterna. Den mest kosmopolitisk" regenten under Ayutthaya eran var Kung Narai. Fransmännen försökte konvortera Kung Narai till den kristna tron, men när denne dog 1688, blev fransoserna utkastade ur landet och kungens tidigare rådgivare, greken Constantine Phaulkon blev avrättad.
Efter ett århundrade av fred blev Ayutthaya återigen attackerat av burmeserna som denna gång var skoningslösa. Efter över ett års belägring av staden plundrades och brändes Ayutthaya ner år 1766.
Thonburi-perioden
Ayutthaya-generalen Taksin lyckades dock fly söderut, tillsammans med ett antal trupper, som snabbt fick nya anhängare och växte i styrka. Han kröntes till ny kung 1768 och gjorde Thonburi (i nuvarande Bangkok vid Chao Praya flodens strand) till ny huvudstad i riket Siam. De anföll norrut och lyckades driva ut burmeserna ur landet.
Thonburi växte snabbt till en stark stat, men den varade bara i femton år. Taksin själv hade drabbats av något som kan klassificeras som ett storhetsvansinne och när han till och med påstod sig vara en reinkarnation av Buddha fick hans tidigare lojala anhängare nog. Kungen bragdes tillslut om livet år 1782 och Kung Taksins tidigare militära rådgivare; armégeneralen Chakri tog över makten i Siam.
Chakri-dynastin (eller Rattanakosin dynastin) - King Buddha Yodfa Chulalok (Rama I) 1782-1809
Kung Buddha Yodfa Chulalok (Rama I) var under sin livstid känd som Chao Phraya Chakri, Han fortsatte i kung Taksins fotspår och försvarade framgångsrikt landet mot burmesiska styrkor. Han flyttade även huvudstaden över Chao Praya floden. Dess officiella namn blev:
Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Yuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Phiman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit
Detta är ett av världens längsta ortsnamn! Men i folkmun kallas huvudstaden Krung Thep eller "änglarnas stad". För de flesta icke-thai är dock staden givetvis känd som Bangkok.
Kung Buddha Loetla Nabhalai (Rama II) 1809-1824
Kung Buddha Loetla Nabhalai (även känd som Prins Issarasundhorn eller Phuttaloetla Nabhalai) var son till Rama I. Han expanderade Thailand och stärkte rikets makt i området. Under hans år på tronen stärktes även engelsmännens makt och inflytande i Sydostasien samtidigt som holländarna och fransmännen koloniserade stora områden i regionen. Dock ej Siam.
Rama II blev under sin livstid far till hela 73 barn (38 pojkar och 35 flickor)!
Kung Nangklao (Rama III) 1824-1851
Kung Mongkut (Rama IV) 1851-1868
Siam var ett av de få länderna i Sydostasien som lyckades undvika att bli koloniserade av en annan makt. Ett faktum som thailändarna är stolta över in i våra dagar. Kung Mongkut blev infekterad av malaria och avled pga av sviterna av sjukdomen i oktober 1868.
Kung Chulalongkorn (Rama V) 1868-1910
Kung Chulalongkorn avskaffade slaveriet i Siam och lade grunden för Thailands omfattande järnvägsnät. I väldigt många thailändska affärer och restauranger hänger fortfarande hans inramade bild, som ett tecken på respekt för denna regent och hans gärningar.
Kung Vajiravudh (Rama VI) 1910-1925
Dessvärre upplevde Siam en ekonomisk kris under 1920-talet och det fanns de som var missnöjda med landets utveckling. Ett antal unga militärofficerare förberedde en oblodig kupp mot kungen, men den misslyckades och officerarna arresterades.
Kung Rama VI införde bland annat allmän skolplikt och grundade det berömda Chulalongkorn-universitetet, uppkallat efter hans far. Dessutom var han en framstående författare och översättare.
Kung Prajadhipok (Rama VII) 1925-1935
Kung Prajadhipok var även känd som Ratchakal Ti Jed (den sjunde regenten) bland thailändarna. Han utbildades på Woolwich Military Academy och Eton College, som båda återfinns i Storbritannien. Han inspirerades av det demokratiska systemet med parlament i England och konstitutionell monarki infördes i Siam efter en oblodig kupp år 1932.
Folkets Parti (eller Khana Ratsadorn, med bland annat den kände thailändske politikern Pridi Phanomyong i spetsen) hade tagit tillfällig kontroll av ett av de kungliga palatsen i Bangkok. De första valen hölls i november 1933. Men detta var också början på en sextioårig period under vilken militären mer eller mindre styrde Thailand.
Kung Prajadhipok abdikerade den andra mars 1935 och flyttade då permanent till England där han bodde fram till sin död 1941.
Kung Ananda Mahidol (Rama VIII) 1935-1946
Ananda föddes i staden Heidelberg i Tyskland 1925. Då hans företrädare abdikerat valde Thailands regering och parlament att Ananda Mahidol skulle efterträda sin farbror. Men då denne var mycket ung och dessutom studerade utomlands, tillsattes tre ställföreträdande regenter.
Först tio år efter att han tillsatts, flyttade han permanent till Thailand och lyckades erhålla thailändarnas respekt. Dock fann man honom i sin säng, med en dödande skottskada, den 9 Juni 1946. Hans bror blev efterträdare.
Kung Bhumibol Adulyadej (Rama IX) 1946-
Han föddes i Massachusetts, USA, den femte december 1927 och blev då känd av thailändarna som Phra Worawongse Ther Phra Ong Chao Bhumibol Adulyadej. Han studerade vetenskap på University of Lausanne i Schweiz och när hans bror avled blev han Thailands nya regent.
Han valde att återvända till Schweiz för att avsluta sina studier och inriktningen blev nu politik och juridik med tanke på vad som väntade i Thailand.
Den elfte maj 1949 bytte Siam officiellt namn till Thailand. I Paris träffade den unge kungen Mom Rajawongse Sirikit Kitiyakara (senare HM Drottning Sirikit), dotter till Thailands ambassadör i Frankrike. De gifte sig den 28:e april 1950, bara en vecka innan hans kröning som Thailands kung, den femte maj 1950.
Kung Bhumibol Adulyadej är onekligen mycket älskad av sitt folk. Fattig som rik, gammal som ung spelar ingen roll. Alla thailändare hyser mycket stor respekt för sin kung. Han har på ett lungt och sakligt sätt talat till militären och sitt folk när oroligheter uppstått i landet och är en förespråkare för demokratin och som två enstaka exempel på detta, kan nämnas oroligheterna i Bangkok 1973 och 1992.
1973 samlades ett mycket stort antal människor på Thammasat Universitetet och protesterade mot att demokratin satts ur spel. Militären mobiliserades för att kväsa upproret och gick till attack med tårgas och skarp ammunition. Kung Bhumibol Adulyadej förhindrade dock ett fortsatt angrepp, bland annat genom att öppna grindarna till sitt palats Chitralada och låta sårade och chockade studenter ta skydd.
I maj 1992 använde militären skarp ammunition mot demonstranter (med många döda som följd) och denna händelsen har blivit känd som "svarta maj". Kungen kallade då till sig premiärminister General Suchinda Kraprayoon, och ledaren för demonstranterna Chamlong Srimuang till ett på TV direktsänt möte.
De kröp på sina knän fram till kungen som delgav dessa två sina åsikter. Detta ledde till att Suchinda skyndsamt avsade sig premiärministerposten och ett demokratiskt val ägde rum.
Efter detta upplevde Thailand ej någon militärkupp förrän år 2006, då premiärminister Thaksin Shinawatra avsattes i en oblodig statskupp eller sk Coup d'état.
Kung Bhumibol Adulyadej är intiativtagare till otaliga projekt som förbättrat livsvillkoren för många thailändare, inte minst jordbrukarna. Han är också en skicklig jazzmusiker, fotograf, författare och översättare.
Kom ihåg om du besöker Thailand, att de flesta thailändare kommer att uppleva kritik mot monarkin i Thailand som en djup förolämpning. Med exempelvis Kung Bhumibol Adulyadejs insatser för sitt folk i åtanke, är det inte så svårt att förstå.
Kommande avsnitt
Vi kommer inom kort publicera en sida son behandlar Thailands politiska utveckling under 2000-talet, det vill säga om premiärministrarna Thaksin, Abhisit och Yingluck.
